Siberian Husky´s Rasstandard!

1930

Den första standarden inledes med: "I hundratals år har siberian huskyn använts som slädhund i nordöstra Asien. Den ska vara exceptionellt aktiv, kunna röra sig lätt och snabbt och vara kapabel att med last, på kortare sträck, kunna springa med en hastighet av 32 km/h." Där står vidare att benen ska vara raka och av god längd. En vuxen hanhund bör ha en mankhöjd av omkring 23 inches (58,4 cm) medan tikarna är något mindre.
Under rubriken "storlek" står följande mått angivna: "Hanhundarna bör vara mellan 56-60 cm och tikarna mellan 53-57." Det kan noteras att i den här första standarden fanns inga diskvalificerade gränser vare sig höjd eller vikt.

1938

Den första revideringen av standarden gjordes 1938. Mankhöjden ändrades till det som fortfarande gäller: Hanhundar 53-60 cm och för tikar 51-56 cm. En diskvalificeringsgräns infördes för hanhundar som vägde över 27,2 kg och tikar över 22,7 kg.

1941

Den andra revideringen gjorde 1941. Den blev mer detaljerad och här drog man i en rad detaljer upp skillnader mellan siberian huskyn gentemot samojedhunden, grönlandshund och framför allt alaskan malamute. Det gällde bland annat utseende på huvud, nos, päls, bröstkorg och tassar.

1963

På grund av krav från den Amerikanska kennelklubben gjordes en ny revidering 1963. Kraven innebar att jämförelserna från 1941 jämtemot andra raser måste tas bort och att den diskvalificerade viktgränsen måste slopas - Det medförde problem hundar i samband med utställningar.
Efter en omröstning bland medlemmarna i den amerikanska Siberian husky-klubben beslutade man istället att införa en diskvalificerande gräns för mankhöjden, 60 cm för hanar och 56 för tikar.

1966

Siberian husky erkänns som officiell ras av den europeiska hundorganisationen FCI (Fédération Conologique Intérnationale)

1971

Det ökande intresset för utställning och tveksamma tolkningar av standarden bidrog till revideringen 1971. Standardkommittén förtydliga nu en del avsnitt, i avsikt att skräpa betoningen på rasens ursprungliga ändamål som slädhund.
För att klargöra vad som menas med korrekta propotioner lade man till följande: "kroppens längd, mätt från bröstbensspetsen till sittbensknölen, ska vara något längre än avståndet mellan marken och manken." Vidare skrev man in att "Frambenens längd, mätt från marken till armbågen, skall vara något större än avståndet mellan armbågen och manken".

1990

Den femte och sista revideringen för 1900-talets godkändes av Amerikanska kennelklubben den 28 november 1990. Här hade man tagit bort att skulderbladet skulle vara tillbakalutat i 45 graders vinkel - än teoretisk idé som under en period ansetts vara ett ideal, men som i praktiken saknade förankring i verkligheten. För övrigt innebar 1990 års revidering enbart en omstrukturering av innehållet.
Av FCI blev den sedan godkänd i februari 1995.

1995

Den standard FCI godkände 2000-01-24 har av någon underlig anledning fått titeln "orginalstandrad 1995-02-02". Det är ju missvisande då det i verkligheten är orginalstandarden från 1990-11-28 det handlar om.
Vad FCI har gjort är en del omplaceringar och ändringar av texten i standarden utan att ändra innebörden. Detta är gjort som ett led i FCI:s strävan att få alla rasstandarder uppställda efter samma mall.
Den amerikanska Siberian husky-klubben, SHCA har däremot inte gjort några ändringar av standraden och hänvisat fortfarande och hänvisar fortfarande  år 2002 till orginalstandraden från 1990-11-28.

Gällande standard för Siberian Husky.

ORIGINALSTANDARD                                     
1990-11-28

FCI-STANDARD
1995-02-02; engelska

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 5, sektion 1

SKKs STANDARDKOMMITTÉ
96-01-10

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
USA

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Slädhund

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Rasens ursprungliga funktion är att spänd för släde förflytta lätt last i måttlig hastighet över stora avstånd.

HELHETSINTRYCK:
Siberian husky skall vara en medelstor arbetande hund med ett snabbt, fritt och elegant rörelseschema. Den måttligt kompakta och väl bepälsade kroppen, de upprättstående öronen och den räv lika svansen påvisar dess arktiska ursprung. De typiska rörelserna skall vara flytande och lediga. En siberian husky skall röra sig till synes utan ansträngning och effektivt kunna utföra sin ursprungliga funktion. Kroppsproportionerna och kroppsformen avspeglar den grundläggande balansen mellan styrka, hastighet och uthållighet. Hanhundarna i rasen skall vara maskulina, men aldrig grova och tikarna skall vara feminina utan att vara klena i konstitutionen. Hundarna får inte vara överviktiga utan skall vara i god kondition med fast och välutvecklad muskulatur.
Det mest karakteristiska och viktiga för rasen siberian husky är att den är av medelstorlek, har moderat benstomme, väl avvägda proportioner,1ätta och fria rörelser, korrekt päls, tilltalande huvud och öron, korrekt svans och ett bra temperament.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Sedd från sidan skall kroppens längd, mätt från bröstbens knappen till sittbensknölen vara något längre än avståndet mellan marken och manken.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Det karakteristiska temperamentet skall vara vänligt och mjukt, men också alert och utåtriktat. Rasen skall inte visa något vakthundsbeteende och inte heller vara överdrivet misstänksam mot främlingar eller aggressiv mot andra hundar. Ett visst mått av reserverat beteende och värdighet kan förväntas hos den vuxna hunden. Rasen är intelligent, lätthanterlig och entusiastisk, vilket gör den till en trevlig och arbetsvillig slädhund.

HUVUD:
Skallparti: Skallen skall vara av medelstorlek och stå i proportion till kroppen. Den skall vara något randad upptill och från den bredaste delen skall den avsmalna mot ögonen. Fel är ett huvud som är för klumpigt och tungt eller som är för fin mejslat.
Stop: Stopet skall vara väl markerat. Fel är ett för otillräckligt markerat stop.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart hos grå, röda och svarta hundar och leverfärgad hos kopparfärgade hundar. Den får vara rosa hos helvita hundar. Den skärstrimmiga "snönosen" accepteras.
Nosparti: Nospartiet skall vara av medellängd, dvs avståndet från nostryffeln till stopet skall vara detsamma som avståndet från stopet till nackknölen. Nospartiet skall vara medelbrett. Det skall gradvis avsmalna och får varken vara spetsigt eller tvärt avhugget. Nosryggen skall vara plan från stopet till nostryffeln. Fel är ett för snipigt eller för grovt nosparti,1ikaså ett för kort eller för långt nosparti.
Läppar: Läpparna skall vara väl pigmenterade och stramt åtliggande mot käkarna.
Käkar/tänder: Saxbett. Fel är andra slags bett än saxbett.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, placerade på måttligt avstånd från varandra och en aning snedställda. De får vara bruna eller blå. Ett öga av var färg eller båda färgerna i samma öga accepteras. Uttrycket skall vara intensivt men vänligt, intresserat och spjuveraktigt. Fel är för snedställda och för tätt placerade ögon.
Öron: Öronen skall vara medelstora, trekantiga, tätt och högt ansatta på huvudet. De skall vara tjocka, väl bepälsade, svagt välvda på baksidan och helt upprättstående. Öronspetsarna skall vara svagt rundade och riktade rakt upp. Fel är öron som är för stora i förhållande till huvudet, för brett ansatta öron och ej helt upprättstående öron.

HALS:
Halsen skall vara medellång, välvd och stolt buren när hunden är i stillastående. I trav sänks halsen så att huvudet bärs något framåtsträckt. Fel är för kort och grov hals, men även för lång hals.

KROPP:
 Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan mellan manken och korset.
Rygg: Ryggen skall vara plan och stark. Den skall vara medellång, ej för kort, ej heller svag till följd av överdriven längd. Fel är för svag rygg eller svankrygg,1ikaså karprygg och en för sluttande rygglinje.
Ländparti: Länden skall vara stark och fast. Den skall vara smalare än bröstkorgen.
Kors: Korset skall slutta från rygglinjen, men aldrig så brant att detta begränsar bakbenens steglängd.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och stark men inte för bred och med den djupaste punkten strax bakom och i höjd med armbågarna. Revbenen skall ha god välvning upptill men bli flatare utefter sidorna av kroppen för att tillåta fria rörelser. Fel är för bred bringa, tunnformad bröstkorg och för f1ata och klena revben.
Underlinje: Buk linjen skall vara lätt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara väl be pälsad och räv lik till formen. Den skall vara ansatt något under rygglinjen och vanligen bäras över ryggen i en elegant båge när hunden är uppmärksam. När svansen bärs på detta sätt får den ej vara rullad mot någon av kroppens sidor eller ligga an mot ryggen. Hängande svans är normalt när hunden är i vila. Fel är svans med knyck eller som är för hårt ringlad. Svans med överdriven fana, för lågt eller högt ansatt svans är också fel.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:
Sedda framifrån skall frambenen stå måttligt brett isär. De skall vara parallella och raka. Frambenens längd från armbågen till marken skall vara något större än avståndet mellan armbågen och manken. Benstommen skall vara kraftig men aldrig tung. Sporrar får tas bort. Fel är för tung benstomme liksom för trång eller för bred front.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda. De muskler och ligament som håller skuldrorna mot bröstkorgen skall vara kraftiga och välutvecklade. Fel är raka eller lösa skuldror.
Överarm: Överarmarna skall vara vinklade bakåt från skulderbladen till armbågarna och får aldrig vara lodräta mot marken.
Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen och får varken vara inåt- eller utåtvridna. Fel är utåtvridna armbågar.
Mellanhand: Sedda från sidan skall mellanhänderna vara lätt vinklade med starka leder. De skall vara fjädrande. Fel är svaga mellanhänder.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala men inte långa. De skall vara medelstora, sam1ade och väl be pälsade mellan tår och trampdynor. Trampdynorna skall vara härdiga och tjocka. Tassarna får varken vara inåt- eller utåtvridna när hunden står stilla. Fel är lösa eller platta tassar, även för stora och klumpiga såväl som för små och späda tassar. Utåt- eller inåtvridna tassar är också fel.

BAKSTÄLL:
Bakbenen skall, sedda bakifrån i stående, vara måttligt brett ställda och parallella. Eventuella sporrar skall tas bort.
Lår: Låren skall vara väl musklade och starka.
Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade. Fel är för raka bakbensvinklar, likaså för smalt eller för brett bakställ.
Has: Hasorna skall vara väl markerade och lågt ansatta. Fel är ko hasighet.
Tassar: Bak tassar, se framtassar.

RÖRELSER:
De typiska rörelserna hos siberian husky skall vara f1ytande och lediga. Rasen skall röra sig till synes utan ansträngning,1ätt och snabbt. Hundens överlinje skall förbli fast och plan även i rörelse. I utställningsringen skall hunden visas med löst koppel i måttligt snabbt trav, demonstrerande god steglängd fram och gott driv bak. Siberian husky är s k "singel- tracking" dvs när farten ökar, placeras tassarna längs med en enda rak mittlinje. Fel är för korta, struttande eller bundna steg, likaså tunga och rullande rörelser samt korsande eller krabande rörelser.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel och av medellängd. Den skall ge hunden ett välpälsat utseende, men får aldrig bli så riklig att den döljer hundens konturer. Under ullen skall vara mjuk och tät och av tillräcklig längd för att stödja täckhåren. Dessa skall vara raka och ligga tämligen tätt mot kroppen. De får aldrig vara sträva eller stå ut från kroppen. Pälsen på svansen skall vara medellång och ungefär lika lång på ovansidan, sidorna och undersidan så att svansen får formen av en rund borste. Det skall noteras att avsaknad av under ull under fällning är normalt. Trimning av pälsen mellan tårna och runt tassarna, för att ge ett prydligare intryck, är tillåtet. Trimning av pälsen i övrigt är absolut för bjuden.
Fel är för lång, sträv eller raggig päls, även för sträv eller mjuk pälsstruktur.
Färg: Alla färger från svart till rent vitt är tillåtna. På huvudet förekommer en mångfald olika teckningar, vilka bildar iögonenfallande mönster som sällan ses hos andra raser.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund 53 - 60 cm, tik 51- 56 cm
Vikt: Hanhund 20 - 27 kg, Tik 16-23kg
Vikten skall stå i proportion till mankhöjden. Måtten ovan betecknar ytterligheterna och inget av dem skall föredras framför ett annat. All förekomst av överdriven benstomme och överdriven vikt skall dömas ned.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:
Hanhundar över 60 cm och tikar över 56 cm.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.