ROTTWEILER!
ORIGINALSTANDARD
1996-01-06 (tyska)
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 2, sektion 2.1-med
arbetsprov
SKKs STANDARDKOMMITTÉ
1997-11-25
URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskaps- ,skydds-
och brukshund
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Rottweiler räknas till de
äldsta hund raserna.
Dess ursprung går tillbaka till romartiden och den hölls som vakt- och
boskapshund.
Hundarna följde de romerska legionerna över Alperna som människans beskyddare
och som boskapshund.
I trakten av Rottweil träffade dessa på de inhemska hundarna och en uppblandning
skedde.
Rottweiler hundens huvuduppgift blev nu att driva & vakta kreaturshjordar och
att försvara husbonden och hans egendom.
Sitt namn fick den efter den gamla tyska riksstaden Rottweil: Rottweiler
Metzgerhund (Metzger=slaktare)
Hundarna avlades enbart på prestation och med tanke på användningen.
På så sätt utvecklades med tiden en framstående vakt- och boskapshund, som också
användes som draghund.
När man i början av 1900-talet sökte hundraser med tanke på polistjänst prövade
man också rottweilern.
Det visade sig mycket snart att den var utomordentligt lämpad för polisarbete.
År 1910 blev den därför officiellt godkänd som polishund.
Rottweiler aveln eftersträvar en hund som besitter mycket stor kraftfullhet, är
svart med rödbruna klart avgränsade
tan-tecken och vars mäktiga helhetsintryck inte får sakna ädelhet. Den ska i hög
grad lämpa sig som sällskaps-,
skydds- och brukshund.
HELHETSINTRYCK:
Rottweiler är en medelstor - stor, kraftig hund, varken klumpig eller lätt, inte
högbent eller luftig. Den välproportionerliga, massiva och kraftiga kroppen
skall ge intryck av stor kraft, rörlighet och uthållighet.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppslängden, mätt från bröstbenet till sittbensknölen skall högst överstiga
mankhöjden med 15%.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Den är vänlig, fredlig och barnvänlig. Den är mycket tillgiven och lydig,
lättdresserad och arbetsvillig. Den är tillgänglig och självständig, lugn och
orädd. Den är mycket uppmärksam.
HUVUD
SKALLEPARTI:
Skallen skall vara medellång, bred mellan öronen med från sidan sett lagom välvd
hjässa. Nackknölen skall vara väl utvecklad utan att vara starkt framträdande.
STOP:
Stopet skall vara markerat.
NOSTRYFFEL:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad, snarare bred än rund med förhållandevis
stora nässborrar.
Den skall alltid ha svart pigment.
NOSPARTI:
Nosryggen skall vara rak, bred vid basen och måttligt avsmalnande.
Nospartiet skall i förhållande till skallpartiet varken verka långsträckt eller
kort.
LÄPPAR:
Läpparna skall vara svarta, strama med slutna mungipor.Tanköttet skall vara så
mörk som möjligt.
KÄKAR:
Käkarna skall vara kraftiga med breda över- och underkäkar.
KINDER:
Kinderna skall ha markerade okbågar.
BETT:
Saxbett. Bettet skall vara starkt och fulltaligt (42 tänder).
ÖGON:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, mörkbruna, med väl åtliggande
ögonlock.
ÖRON:
Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De skall sitta brett isär
och vara högt ansatta. Skallen verkar bredare genom de framåtburna, väl
åtliggande öronen.
HALS:
Halsen skall vara kraftig, lagom lång, muskulös, torr utan löst halsskinn eller
hakpåse. Halsen skall ha en lätt välvd nacklinje.
KROPP
RYGG:
Ryggen skall vara plan, kraftig och stark. Ländpartiet skall vara kort, kraftigt
och djupt.
KORS:
Korset skall vara brett, medellångt med lätt rundning, varken plant eller brant
sluttande.
BRÖST:
Bröstkorgen skall vara rymlig, bred och djup, (ca 50% av mankhöjden) med väl
utvecklat förbröst och med väl välvda revben.
BUK:
Buklinjen skall inte vara uppdragen.
SVANS:
Svansen skall vara kort kuperad med de en till två återstående svanskotorna
synliga.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE
EXTREMITETER
FRAMBEN:
Frambenen skall framifrån sett vara raka och med gott mellanrum sinsemellan.
Underarmen skall, sedd från sidan, vara rak. Skulderbladet skall slutta ungefär
45° mot rygglinjen.
SKULDROR:
Skulderbladet skall vara väl tillbakalagt.
ÖVERARM:
Överarmen skall sluta väl intill kroppen.
MELLANHAND:
Mellanhanden skall vara lätt fjädrande, kraftig och får inte vara stel.
TASSAR:
Tassarna skall vara runda, väl slutna, välvda med hårda trampdynor. Klorna skall
vara korta, kraftiga och svarta.
BAKBEN:
Bakifrån sett skall bakbenen vara raka och brett ställda. Då hunden står
naturligt, skall lårbenet bilda en trubbig vinkel till höftbenet, likaså
lårbenet till underbenet och underbenet till mellanfoten.
LÅRET:
Låret skall vara lagom långt, brett och muskulöst.
UNDERBENET:
Underbenet skall vara långt, försett med kraftiga muskler och senor och skall
övergå i en kraftig, välvinklad has. Det får inte vara rakt.
BAKTASSAR:
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna, väl slutna och välvda med
starka tår och utan sporrar.
RÖRELSER:
Rottweilern är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt orörlig.
Rörelserna skall vara harmoniska, säkra, kraftfulla och fria med god steglängd.
HUD:
Huden på huvudet skall överallt vara stramt åtliggande och får vid lystring
bilda lätta veck i pannan.
PÄLS:
Pälsen skall bestå av täckhår och underull. Täckhåret skall vara medellångt,
grovt och tätt. Underullen får inte vara synlig genom täckhåret. På bakbenen är
pälsen något längre.
FÄRG:
Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken av klar rödbrun färg på
kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under anus.
STORLEK
MANKHÖJD FÖR HANHUND:
Mankhöjd 61 till 68 cm
61 till 62 cm liten
63 till 64 cm medelstor
Idealhöjd 65 till 66 cm stor
67 till 68 cm mycket stor
MANKHÖJD FÖR TIK:
Mankhöjd för tik 56 till 63 cm
56 till 57 cm liten
58 till 59 cm medelstor
Idealhöjd 60 till 61 cm stor
62 till 63 cm mycket stor
VIKT FOR HANHUND:
Ca 50 kg
VIKT FOR TIK:
Ca 42 kg
FEL:
Helhetsintryck:
Lätta, luftiga och högbenta hundar, svaga muskler och klen benstomme.
Huvud:
Jakthundshuvud, smalt, lätt, för kort, för långt eller klumpigt huvud. Flat
panna (felande eller för litet stop).
Nosparti:
Lång eller spetsig nos. Konvex eller kluven nos. Insjunken eller sluttande
nosrygg. Ljus eller fläckig nos.
Läppar:
Lösa, skära eller fläckiga läppar. Öppna mungipor.
Käkar:
Smal underkäke
Kinder:
Starkt framträdande kinder
Bett:
Tångbett
Öron:
För lågt ansatta, tunga, långa, slappa, bakåtvikta eller utstående och
oregelbundet burna öron.
Ögon:
Ljusa, öppna, djupt liggande, stora, utstående liksom runda ögon.
Hals:
För lång, tunn med svaga muskler försedd hals, löst halsskinn eller hakpåse.
Kropp:
Alltför lång, kort eller smal kropp
Bröst:
Flat bröstkorg, tunnformig bröstkorg, dåligt utvecklat bröst.
Rygg:
För lång, svag eller sänkt rygg. Karprygg.
Kors:
Brant sluttande kors, för kort, för långt eller för plant kors.
Svans:
För högt eller för lågt ansatt svans
Framben:
För trångt ställda eller krokiga framben. Branta skuldror. Ingen eller dålig
armbågsanslutning. För lång, för kort eller brant överarm, vek eller brant
mellanhand, spretiga tår, förkrympta tår, ljusa klor.
Bakben:
Dåligt muskelfyllda bakben marktrånga, kohasiga eller hjulbenta bakben. Leder
med för knappa eller for djupa vinklar.
Hud:
Veckad hud på huvudet
Päls:
Mjuk, för kort eller för lång päls. Vågig päls. Avsaknad av underull.
Färg:
Missfärgad päls, oklart avgränsade eller alltför stora tecken.
DISKVALIFICERANDE FEL:
Avsaknad av könsprägel.
Karaktär:
Ängsliga, skygga, fega, skotträdda, överdrivet misstänksamma och nervösa hundar.
Ögon:
Lösa eller inrullade ögonlock (entropion), öppna ögonlock (ektropion), gula ögon
eller ögon av olika färg.
Bett:
Överbett, underbett och bett som saknar flera premolarer eller molarer
Päls:
Utpräglat lång och vågig päls
Färg:
Hundar med vita fläckar eller hundar som saknar den för rottweilern typiska
svarta pälsen med röda tecken.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i
pungen.